Regler

Den svenska rätten, det vill säga lagar och regler, bygger på en tanke om att medborgarna ska skyddas från sådana saker som spelmissbruk. Åsikterna om detta går isär, särskilt som staten samtidigt har nära nog monopol på spelmarknaden, men oavsett man tycker så måste man förhålla sig reglerna. Reglerna för pokerklubbar är luddiga eftersom särskilda lagar saknas, och man måste lite bakvänt utgå ifrån vad som är inte förbudet för att se vad som är tillåtet. Tanken bakom det tillåtna är dock relativt klar – det ska vara lagligt för vänner att träffas och spela poker tillsammans, även om det är pengar inblandade. Frågan är var gränsen går för när man är några vänner som spelar tillsammans till att vara en öppen verksamhet, vilket är förbjudet.

Kortfattat kan man se det som att en pokerklubb ska vara ett slutet sällskap vars intresse är poker som gemensam nämnare. Att träffas och spela tillsammans är i sig inte felaktigt, men om man däremot öppnar upp allmänheten går man över gränsen och klubben kan genast vara olaglig. Det gäller därför att se till att sällskapet verkligen är slutet, vilket man kan tolka på lite olika sätt. Det spelar till exempel ingen större roll om klubben ska gå med vinst eller inte, eller hur klubben och spelarna själva definierar vad som är ett slutet sällskap. Det går inte göra en subjektiv bedömning, eftersom det i slutänden är domstolen som avgör, och det är omöjligt att förutsäga hur domstolen kommer döma.

Det viktigaste är att de som träffas och spelar verkligen är medlemmar, och det måste man förstås kunna styrka ifall det ifrågasätts. Enklast är att likt en förening sätta upp gemensamma regler och stadgor så att det finns ett seriöst ramverk och bestämma en organisation. I en sådan organisation måste man också föra medlemslistor, för annars kan man knappast säga att sällskapet är slutet. De som är medlemmar i klubben förs in på listorna och alla som inte är med på listorna är således inte medlemmar och får inte delta i spel. Klubbens möten bör också protokollföras, men det är inte nödvändigt.

Ska man vara krass så ska ingen utomstående delta i spelet utan att först vara införd som medlem. Det gäller alltid, men extra viktigt är det när det handlar om turneringar eller andra tävlingar där pengar är inblandade. Allt detta kan låta hårt och tekniskt men som tur är finns inga direkta krav på formalia – det räcker i praktiken med några papper. Det kan bespara mycket tid och arbete att ha datoriserade listor i en ordbehandlare eller ett kalkylprogram, men det är också viktigt att listorna lagras säkert. Generellt sett behöver en pokerklubb inte anmälas och inte heller ska dokumenten skickas in någonstans, men de kommer behövas ifall klubben granskas.

Tävlingar och turneringar kan som regel arrangeras – lagen är även här ganska grumlig – men då är det extra viktigt att det formella med listor och dokument är i ordning. Insatserna och summorna spelar ingen roll för huruvida det är tillåtet eller inte, men viktigt att notera är att det är högre straff vid större summor. Om man är en laglig pokerklubb och sköter sig noggrant behöver man alltså inte oroa sig över detta, men om man missar någon viktig detalj är riskerna desto större. Det lönar sig därför att tänka på detaljerna. Det är också värt att ha i åtanke att spelarna inte behöver oroa sig särskilt mycket, eftersom det är arrangören som riskerar göra ett eventuellt lagbrott.